Det var korta avstånd mellan stationerna så det var viktigt med smidig av- och påstigning. På SJ:s första boggivagn för lokaltåg behöll man traditionella ändplattformar med gaveldörrar men avsatte vagnens mittparti till vestibul och dubbeldörrar i vagnssidan.

Lösningen visade sig fungera väl och finns faktiskt kvar än i dag i de moderna pendel- och tunnelbanetågen. Idén kom sig av att man på 1920-talet satte samman två mindre tvåaxliga vagnar med öppna ändplattformar mot varandra med en gemensam boggi under de mötande partierna vars plattformar byggdes in.

Vagn 2832 har genomgått en omfattande restaurering och var klar år 2013. Vagnen har fått ett utförande som efter den första moderniseringen med nya soffor i slutet av 1930-talet. Då hade även sprutmålning införts i SJ:s verkstäder. En järnvägsvagn målades vanligen om vart femte eller tionde år. För att få ett tidstypiskt utseende har museets snickare tillverkat nya fönster efter originalritning  och det svetsade taket har återfått icke bärande nitförband som ursprungligen höll samman takplåtarna.

Vagnen har ingen platsnumrering och det går därför inte att boka plats.

Begreppsförklaring

Co13 är en beteckning (littera på jvg-språk) på vagnstypen och betyder:

  • C = 3-klass
  • o = Boggivagn (ska uttalas ”noll”)
  • 13 = Modell 13 i ”Co-familjen”, vilket har med inredningen och vagnens utformning att göra
  • 2832 är vagnens individnummer

Tillverkad

Kockums mekaniska verkstad, 1931. Av 21 tillverkade finns 6 st kvar.

Längd

23,5 meter

Vikt

39 ton

Sittplatser

104

Hastighet

Högsta tillåtna hastighet 100 km/h