Tågnördar – Görningen
BERÄTTARE: [intro spelas, med äldre pompig musik och olika korta klipp från serien visas] Under några dagar i oktober begav sig ett team av filmare, historiker och järnvägsentusiaster ut i två av järnvägsmuseet motordressiner. Resan resulterade i ett antal kortfilmer, Tågnördarna.
EMELIE SVENSSON: [Film på vacker grön natur, med en liten faluröd stationshus bredvid rälsen] Nu är vi alltså vid Göringens station.
BENGT SANDHAMMAR: [Bengt och Emelie pratar framför det faluröda stationshuset] Ja, Göringen är ju ett unikt ställe tycker vi inom Dala-Hälsinglands järnvägsförening som numera äger den här stationen och miljön.
EMELIE SVENSSON: Ja, och ni har renoverat och rustat upp?
BENGT SANDHAMMAR: [Det pittoreska faluröda stationshuset visas från olika vinklar] Ja, till det yttre så är stationshuset upprustat och det var inte det första stationshuset i Göringen. Man hade lite ont om pengar järnvägsbolaget som byggde från början och då köpte de en byggnad från utställningen i Gävle som var någon gång runt …
EMELIE SVENSSON: 1901.
BENGT SANDHAMMAR: Ja, det vet du, ja. 1901 ja, och det var en slags mjölkkiosk och så ställde de upp den här och det var en ganska fräck byggnad alltså får man säga. [Gamla fotografier från det gamla stationshuset visades. Det liknade mer ett korsvirkeshus än det nuvarande faluröda stationshuset] Men det var inte så bra kvalitet på den, så när SJ i slutet av 1910-talet tog över eller arrenderade järnvägen rättare sagt då, det gamla bolaget, då tyckte de inte att den dög. Så då försvann den och så byggde man det här huset i stället. [Gamla fotografier på det röda stationshuset visas] Det är ett standardhus alltså som var ritat utav en av SJ:s arkitekter.
EMELIE SVENSSON: [Bengt och Emelie fortsätter prata framför stationshuset] Är det Folke Zettervall?
BENGT SANDHAMMAR: Ja, jag tror det var han som ritade det här också. Och den minsta varianten av det här huset, det finns alltså en mindre variant, och den är hälften så stor.
EMELIE SVENSSON: Jaha, det var inte stort.
BENGT SANDHAMMAR: Och så har du variant nummer två som det här är, den innehåller då en expedition och en väntsal. [Filmer från insidan visas. Tiden har stått still i decennier] Men sen kunde man bygga på det här så att om trafiken ökade så kunde man ganska lätt expandera det, så att en del av såna här stationer är den här i ett senare lite större utbyggnadsstadie. Men det här är stadium två.
EMELIE SVENSSON: Ja, det är smart att planera för framtiden.
BENGT SANDHAMMAR: Ja, det var ju det. Göringen är ju ingen stor by, utan det är bara några hus här. Ja, det var en järnvägsknut en gång i tiden. Det är det som är lite spännande tror jag.
EMELIE SVENSSON: Och det går en bana bredvid här.
BENGT SANDHAMMAR: [Ett gammalt foto från när banan var i bruk visas, följt av filmer från idag där banan är övervuxen] Mm, det riktiga samhället som låg här, den heter ju Dalfors, ett gammalt bruk och det ligger ungefär tre kilometer härifrån. [Bengt och Emelie fortsätter prata framför stationshuset] Och man kan ju tycka att järnvägen skulle ha gått förbi där i stället, men terrängförhållandena så berg och dalar var sån att det var svårt att bygga där, så då drog man järnvägen här förbi Göringen i stället och så byggde man den här sidobanan då tre kilometer ner till Dalfors.
EMELIE SVENSSON: Är det här också Dala-Hälsinglands järnväg?
BENGT SANDHAMMAR: Det är samma bolag som ägde den också. Det var tre kilometer till Dalfors och den banan fick vara kvar ända till 1960, då tog man bort den. Godstrafiken den som var, den fick ju vara här förstås, men man ersatte persontrafiken med en folkabuss som bodde här i godsboden som ligger snett över. Så man gjorde i ordning den till garage och det var stinsen här i Göringen, den sista stinsen som hette Göte Hallin och han drev den här busstrafiken också. [Ett gammalt fotografi på stationen med en folkabuss framför] Så när han hade viftat iväg tåget och gjort i ordning allting, då satte han sig i folkabussen och körde till Dalfors, ja, med folket.