Tågnördar – Knoppen

BERÄTTARE:                            [intro spelas, med äldre pompig musik och olika korta klipp från serien visas] Under några dagar i oktober begav sig ett team av filmare, historiker och järnvägsentusiaster ut i två av järnvägsmuseets motordressiner. Resan resulterade i ett antal kortfilmer, Tågnördarna. [Film från tät barrskog som rälsen går igenom]

ÄLDRE BERÄTTARRÖST:        [En gammal film visas. Knoppen är en liten faluröd byggnad längst ner i en sluttning. Uppför sluttningen ligger en slang upphöjd på träpelare] Djupt inne i [hör inte 0:01:25] skogen ligger Knoppens vattentag där ångloken förr släckte törsten. I dag är det ett minnesmärke ur en svunnen epok. Vattnet kommer genom självtryck från en cirka 500 meter bort och mycket högt belägen liten sjö. Vattnet rann tidigare … [det gamla klippet avbryts]

HENRIK REUTERDAHL:          [Henrik, Emelie och Bengt står framför den lilla faluröda byggnaden] Jaha, då var vi vid Knoppen. Ett speciellt ställe faktiskt.

BENGT SANDHAMMAR:         Ja, verkligen. Det är ju ett annat sätt att få vatten. Normalt sett i ett vattentorn så har man ju en pump från något vattendrag av något slag och så upp en bit i huset.

EMELIE SVENSSON:                Hur är det här då?

BENGT SANDHAMMAR:         [Film på den branta sluttningen visas. Bredvid den på träpålar upphöjda slangen ser man att det är två vajrar som går längsmed] Här är det ju en tjärn där uppe, längst upp, och sen är det självtryck. Det behövs ingen pump.

BENGT SANDHAMMAR:         Och de här vajrarna, hur funkar det?

HENRIK REUTERDAHL:          [Henrik öppnar en dörr till den röda byggnaden] Jo, då kollar vi här. Här så har vi ett linspel och det handlar om att veva då på rätt håll här, ett antal varv så öppnar sig en ventil där uppe och vatten störtar ner då. [Närbilder på linspelet och vajrar visas] Det tar ungefär två minuter för vattnet att komma ner och det gör ju då att när man då fyller ett lok, man lär ju säga till en stund innan det är fullt då för att det tar ju också en stund för att sluta komma då. Så det finns ett litet hus där uppe vid tjärnen med en, vad ska jag säga, en snäckventil då, eller snäckdrev så att det går ner och öppnar. Så det är linor upp helt enkelt.

EMELIE SVENSSON:                Ja, vad händer om linan går av?

HENRIK REUTERDAHL:          Då kan det bli problem för då står ju ventilen öppen så då är det springa upp där med stor rörtång eller någonting och stänga den. Men det vill man helst inte, för då riskerar ju tjärnen här att liksom översvämma banan då naturligtvis då, så att det vill vi inte ska hända.

BENGT SANDHAMMAR:         Ja, det är ett väldigt tryck alltså. Det är en väldig fors på det här vattnet. Det går fort att fylla ett lok.

EMELIE SVENSSON:                [Henrik, Emelie och Bengt står framför den lilla faluröda byggnaden och pratar] Hur lång tid talar vi om?

BENGT SANDHAMMAR:         Ja, alltså minuter, fem, sex minuter kanske, eller någonting i den stilen.

HENRIK REUTERDAHL:          Ja, max alltså. Det kommer i väldig fart här då. Det här är ganska nyligt genomgånget då. [detaljbilder på vajrarna och trästöttningen visas] Vi har ju fått anslag från Riksantikvarieämbetet som har varit med och betalat och rustat upp det, så att det fingerar ju faktiskt detta, så vi tog ju vatten förra året på ånglok här.

BENGT SANDHAMMAR:         Mm. I dag i alla fall så är det ju unik anläggning för Sverige. Det är otroligt angeläget att den blev kvar då.

HENRIK REUTERDAHL:          [Film på när Emelie klättrar uppför sluttningen. Det är brand och stenigt] Så jag vet inte Bengt, vet du något om när det här tillkom?

BENGT SANDHAMMAR:         Nej, jag skulle tro att den är byggd ifrån när banan byggdes. Alltså då strax före 1910 då så var de ju här, färdiga upp till Sveg va, så att 1905, 1906, 1907 kanske.

HENRIK REUTERDAHL:          Och det står ju om man tittar på de här pappren med beredskapslok. Tanken var ju att även detta var ju vattentag för beredskapslok då och då hade man ju problem då att då var det ju en träränna här från början som man gjorde om på 1970-talet då att man satte plaströren då. [En gammal film visas där det inte var plaströr utan en fyrkantig träränna som vattnet rann igenom nerför sluttningen] Först var det en fyrkantig träränna ihop bultad kan man säga och det var ju problem då naturligtvis att det frös om man inte stängde ventilen där uppe ordentligt, det står till och med där inne: ”OBS, stäng ventilen ordentligt.” [en bild visas på en gammal handskriven skylt] För annars står det och småläcker och fryser då i stället då va, så att det var säkert en hel del passning vintertid kan jag tänka mig för banvakten att ha koll på det här stället helt enkelt.