Banvakt
Banvakterna ansvarade för att tågen säkert kunde trafikera banan. När järnvägarna i Sverige togs i bruk behövde de underhållas och bevakas. Särskild personal anställdes för att göra det, de kallades banvakter.
Banvaktens uppgifter var att inspektera den del av banan som han ansvarade för, åtgärda fel eller meddela brister till närmaste banmästare. Fel som kunde uppstå var till exempel tjälförskjutningar, rälsbrott eller solkurvor. Även hinder som nedfallna träd eller stenblock skulle åtgärdas. Banvakten inspekterade också telegrafledningar och signaler utmed banan.
Underhåll, klotsning, kilning och stoppning
Förutom inspektion av banan hade banvakten även en hel del arbete med underhåll. Under sommartid utförde banvakten slipersbyte och bytte brustna skarvjärn och lagade även av grindar och staket utmed banan. För att rälsen skulle ligga i rätt läge utförde banvakten så kallad klotsning, kilning och stoppning. Banvakten skulle också se till att hålla obehöriga borta från banan. Det var enbart de som hade löst gångbiljett som hade rättighet att gå på banan. Att med gångbiljett få rättighet att gå på banan skedde under eget ansvar vilket tydligt angavs på biljetten.
I SJ reglemente från 1858 ingick så kallad postning. Postning innebar att på en förutbestämd plats visa allt-väl-signal. Signalen var att hålla en hoprullad signalflagga lodrätt i handen utmed överkroppen.
Dag- och nattbevakning
Inspektion av banan skedde före och efter varje tågs passering. Banvakten skulle också kontrollera de passerande tågen och om något fel upptäcktes skulle banvakten signalera stopp med sin signalflagga eller signalera med signallampa om det var mörkt.
Nattbevakning infördes år 1873 när Statens Järnvägar började köra nattåg mellan Stockholm och Malmö samt mellan Stockholm och Göteborg.
I de olika reglementen som kom ut genom åren ändrades antalet inspektioner, hur postning skulle gå till och hur långa sträckor banvakten skulle ansvara för.
Postning för varje tåg upphör från och med 1916 års reglemente, banvakten skulle då posta endast om banvakten vistades utmed banan när tåg passerade. Från år 1923 finns inte postning med i reglementet.
Systemet med banvakter upphör
Banvaktssystemet existerade fram till i början på 1960-talet. Benämningen banvakt ändrades till banbiträde som längre fram kom att heta banarbetare. I stället för att vara banvakter längs linjen, förlades banarbetaren till större orter och utgick därifrån för att göra inspektioner och underhållande åtgärder längs banan.
Banvaktsstuga, 1870-TALSMODELL.