Bromsare

Bromsarens arbetsplats var bromssätet, bromsbåset eller bromshytten. Bromssätet bestod i stort sett bara av en sittplats för bromsaren. Bromsbåsen var som ett bromssäte med tak och väggar, och satt nästan som en holk utanpå vagnen. Sist i utvecklingen när det gällde skruvbromsar för vagnar kom bromshytten. Där var skruvbromsen integrerad i en kupé i själva vagnen.

Att vara bromsare var ett enformigt och slitsamt arbete. Många utav dem som arbetade som bromsare fick problem med hälsan. Hur det kunde vara att arbeta som bromsare beskrivs i detta citat hämtat ur dessa minnen nedtecknade av Karl Bergman:

"Att vara bromsare betydde att man fick lära sig tåla köld och att man icke så sällan fick gå genomvåt hela dagen utan att ha den ringaste möjlighet att byta kläder eller skor. Vintertid fick man ofta sitta ute i öppna bromskurar, med skydd av träväggar upp till midjan. I detta lilla bås var man prisgiven åt vindarnas lek i den bitande kölden. Snön yrde omkring och regnet piskade ansiktet under höststormarnas slagregn. I detta lilla bås knappt en meter i kvadrat, fanns ingen möjlighet att hålla sig varm. Järnvägen bestod visserligen en tjock fårskinnspäls och halmskor ävensom regnkappa, men det hjälpte föga när temperaturen gick ner till eller under minusstrecket."