Trädgårdsdirektör

Till en början sköttes Statens Järnvägars planteringar av lokala trädgårdsmästare. Först i samband med att västra stambanan öppnades för trafik år 1864 började en mer långsiktigt planerad verksamhet med olika slags planteringar kring järnvägsstationerna. För att leda detta arbete anställdes Olof Eneroth som trädgårdsdirektör vid SJ. Trädgårdsdirektörens arbetsuppgift var att leda och övervaka arbetet, under sig hade han en trädgårdsmästare i varje distrikt.

Kring sekelskiftet 1900 drogs det ner på kostsamma blomsteranordningar och man övergick i stället att lägga mer resurser på planteringar som fyllde en praktisk funktion som till exempel snö- eld- och stormplanteringar.

År 1972 togs beslut inom Statens Järnvägar att planteringsväsendet skulle upphöra. Redan året därpå hade verksamheten inom SJ upphört efter att ha funnits i över hundra år.

SJ:s trädgårdsdirektörer:

• Olof Eneroth 1864–1872
• Frey Hellman, 1872–1887
• Agathon Sundius, 1888–1910
• Enoch Cederpalm, 1910–1938
• Gösta Reuterswärd, 1938–1960
• Henning Segerros, 1961–1973