Loket är trecylindrigt, driver på fyra axlar och har oljeeldning. Det ger ett mycket pampigt intryck med sina rökskärmar – dessa stora plåtar har till uppgift att skapa ett drag utmed pannan, så att röken lyfter över hytten och inte skymmer sikten för föraren.

Just det här loket stod länge i beredskap i Lekomberg utanför Ludvika och blev så småningom museilok.

När SJ tog över många olika och gamla lok från privata järnvägsbolag på 1940-talet fanns ett stort behov av förnyelse. Tiden var ännu inte mogen för stora diesellok och efter förebild från Halmstad-Nässjö Järnvägars loktyp med littera G12 (som av SJ fick heta E9), beställde SJ tio stycken lok av typ E10, som var mycket lika HNJ G12.

E10-loken levererades 1947 och sattes in i godstrafiken främst på Inlandsbanan Mora-Storuman, Storuman-Umeå samt på Orsa-Bollnäs och på Borlänge/Falun-Mora.

Loket eldas än så länge med dieselolja, men det finns långt gångna planer på att ersätta diesel med fossilfritt HVO-bränsle och därmed få ett fossilfritt ånglok.

Loket är ett perfekt lok för resor med Vildmarkståget på Inlandsbanan.

Begreppsförklaring

E10 är en beteckning (littera på jvg-språk) på loktypen och betyder:
E = Tenderånglok för tunga godståg med fyra drivaxlar.
10 är variant 10 i E-familjen.
1746 är lokets individnummer.  

Tillverkad

Loket av Nydqvist & Holm AB i Trollhättan, 1947. Tendern av Vagn och Maskinfabriken i Falun, 1946.  

Längd

18,1 meter

Vikt

116,2 ton

Dragkraft

Dragkraft 12,1 ton vilket ger ca 1 350 hk  

Hastighet

Högsta tillåtna hastighet: 70 km/h framåt och 40 km/h bakåt