Vagnen var på sin tid påkostad. Här fanns två stora sovkupéer med en större bädd, fyra sovkupéer med två bäddar, vilka var lite bredare och lyxigare än andra, pentry, toalett och dusch. Dessutom en salong för möten som bland annat innehöll både klocka och hastighetsmätare samt grammofon.

Vagnen kom även att användas i det så kallade Dollartåget på 1950-talet och fungerade då som filmlokal, danslokal och postkontor. Dollartåget var ett lyxtåg som SJ körde till norra Sverige under 1950- och 1960-talen i samarbete med Svenska Turistföreningen (STF). Målgruppen var amerikaner - därav smeknamnet.

SJ hade kvar vagnen bland sina specialvagnar fram till 1995 då den kom till Järnvägsmuseet.

Vagnen är relativt orörd interiört och den gamla sortens charm och lyx sitter kvar i väggarna. Idag används vagnen främst för Järnvägsmuseets personal vid resor, men den är också möjlig att chartra. Det går också bra att be att få äta i GD: s salong, som kan kopplad intill köket på restaurangvagnen. Vagnen kallades på slutet av sin tid hos SJ för Troilius vagn. Namnet kommer från Carl Oskar Troilius som 1863-1887 var chef för Statens Järnvägsbyggnader.  

Begreppsförklaring

Ao3 är en beteckning (littera på jvg-språk) på vagnstypen och betyder:
A = 1-klassvagn före 1956/specialvagn
o = Lilla bogginollan = Boggievagn
3 = Modell 3 i ”Ao-familjen”, vilket på dessa vagnar betydde att det var just en specialvagn bland dåtiden 1-klassvagnar
3945 är vagnens individnummer  

Tillverkad

KV 1947

Längd

24,1 meter

Vikt

40 ton

Hastighet

Högsta tillåtna hastighet 130 km/h