Y7 1113
Y7 1113 är en rälsbuss byggd hos AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ) i Linköping, 1957. På 50-talet lät SJ beställa mer än 300 rälsbussar och släp av samma typ från olika tillverkare.
Rälsbusstrafiken kom att rädda trafiken på många banor, genom att den var så mycket billigare och snabbare än ånglokstrafiken. Därmed kom den också att slå undan benen för ånglok i persontrafik på allvar. Dessa rälsbussar fick en rak åttacylindrig dieselmotor från Scania, och är kända för både sitt klassiska utseende och motorljud.
Y7 1113 användes på slutet av sin SJ-tid på Västra Centralbanan mellan Falköping och Landeryd, och fanns sedan många år vid Banskolan i Ängelholm där den användes vid förarutbildning för Banverkets förare.
Y7 1113 kom till Järnvägsmuseet 2010 och renoverades 2011. Den används ofta i körningar mellan Gävle Central och museet eller Tåghallen.
Begreppsförklaring
Y7 är en beteckning (littera på jvg-språk) på rälsbusstypen och betyder:
- Y = Dieseldriven rälsbuss
- 7 = Typ 7 inom Y-familjen som i detta fall betyder inredning med höga ryggstöd, och 47 sittplatser
- 1113 är rälsbussens individnummer
Tillverkad
ASJL, 1957
Längd
17,6 meter
Vikt
20 ton
Sittplatser
47
Motorstyrka
200 hk